Utmaningen! Barn, bootcamp och bloggande

Utomhus vs inomhus!

När folk frågar vad som är bäst med bootcampträningen, svarar jag alltid att det är att träningen är utomhus. Men just nu när lågtrycket ligger som en våt gråfärgad filt över våren känns det svaret lite väl hurtfriskt. Det är inte alls kul att ge sig ut till en dygnsur löparbana. Hoppas alltså på snabbt väderomslag!

I helgen testade jag lite ny inomhusträning; body combat och activio. Det första är en tuff konditionsklass med inspiration från boxning, tai chi och andra kampsporter. Det var kul men för att få ut maximalt av denna klass behöver man köra den så pass ofta att koreografi och teknik sitter! Activio påminner om en klassisk spinningklass men är betydligt roligare då man kör i intervaller och har en väldigt inspirerande instruktör som leder oss genom backar, motvind och andra utmaningar! Dessutom har man på sig ett pulsband och pulsen syns sedan på en ljustavla. Tanken är att med instruktörens hjälp hitta rätt nivå och få ut maximalt av träningen. Tyvärr var det något tekniskt strul när jag körde, så det blev inget pulsmätande – får bli next time! Verkar kul! Men det var ett riktigt tufft konditions- och uthållighetspass!

Valborgsträning

Någon vänlig själ har pyntat gräsplanen med svenska flaggor dagen till ära. Drill instructor Isa är on fire idag och kör bokstavligen talat slut på oss. De är ett par nykomlingar med och de hänger tappert på när vi kör Idioten varvat med höga jämfotahopp på en läktarbänk, 40 jumping jacks varvat med 20 dips på samma läktare. Sen kommer en riktig utmaning när vi lägger allt krut på axlarna i en sådär 20 minuter… Avslutar med mage och sen är humöret på topp!

Fredagsträning i cirkel!

Fredagsfröken Elisabet är grym! Gillar hennes fokus på funktionella rörelser och upplägget idag var cirkelträning.

Fredagsfröken Elisabet är expert på utomhusträning!

Fredagsfröken Elisabet är expert på utomhusträning!

 

Vi kör fyra stationer, fyra varv på löparbanan som ju är 400 meter. Det betyder att vi startar med jogg i 100 meter för att ha en flåsstation med höga knän/jogg på stället, jumping jacks och benspark framåt med klapp under. Sedan flåsar vi vidare till ryggstationen där vi ägnar oss åt rygglyft liggandes på mage, rumplyft i lite olika varianter, Superman (ni vet armåge möter knä och sträck ut i balans) och sen joggar vi till nästa som är magstation. Här är det en bra blandning av magövningar, varav en stående som jag verkligen gillar. Här gäller det att spännan magen stenhårt som om man skulle ta emot en boxningslag i magen, krumma ryggen och böja armarna och så vrida överkroppen sida till sida! Ser inte särskilt jobbigt ut, men spänner man magen allt vad man har hela tiden, ja då lär det kännas i morrn! Sista stationen är förstås värst – armarna. Jag som redan har en galen träningsvärk i triceps och axlar håller på att ramla ihop när vi kör ”hjärtat”, en armhävning för triceps… Tittar beundrande på PT Elisabet som gör 15 stycken djupa och snygga medan jag kommer halvvägs både i djup och antal…Gaaaaaah!

Frostbitet gräs i morgonsol!

Frostbitet gräs i morgonsol!

 

 

Godmorgon!

Idag är DI Isa extra hård vilket innebär att vi varvar 15 djupa squats/benböj med 10 burpees och 5 explosiva situps. I TJUGO minuter, utan minsta lilla paus och snabbt snabbt ska det gå. Här handlar det alltså om att träna flås och styrka, men med fokus på kondition. Isa går ordentligt igenom tekniken på en burpee, eftersom det är lätt att göra fel. Jag känner att det funkar bättre, även om jag fortfarande inte är bästa kompis med denna övning. Efter en kvart är mina burpees inte vidare snygga och det känns lite som jag snart kommer att falla ihop i en hög, spy, alternativt dö. Inget att detta inträffar konstigt nog. Som belöning kör vi enbart magövningar resten av passet. Vilket i ju för sig passar mej ganska bra eftersom jag har fokuserat mycket på just mage innan jag började med Morgonpigga. Men kroppen är rejält slut efter den intensiva 20-minutersutmaningen, så jag är inte lika uthållig som vanligt men jag överlever även denna prövning. Solen strålar under hela passet, luften är så där underbart klar och krispig. När jag stretchar och pustar ut känns det så grymt skönt! Happy, happy!

Fil i kaffet och sjuka barn

När jag döpte den här bloggen till ‘utmaningen’ så tänkte jag ju främst på att det skulle vara en utmaning att köra morgonpigg bootcamp tre gånger i veckan – och att hålla liv i en blogg. Det visar sig att utmaningen snarare handlar om att hålla liv i sig själv när man har tre sjuka barn och ett gravt underskott av sömn. Så – jag överdoserar på kaffe men eftersom jag är så trött häller jag japansk fil i kaffet istället för mjölk. ( Snälla Arla, rött och vitt är fint men det finns andra fina färgkombinationer…). Efter det inser jag att bloggen får vänta, barnen får bli friska och jag själv måste ha tid att djupandas åtminstone en gång om dagen. Försöker alltså med det istället och ger mej själv cred att jag faktiskt lyckats gå på alla morgonpass hittills och att jag med nöd och näppe överlevde PT-Olas mördarpass i onsdags. OMG! Här krälade vi på alla fyra i frostkallt gräs, intervalltränade löpning, körde evighetsmånga burpees och höll ett tempo som jag misstänker att ganska få personer har kl 6 på morgonen (bebisar undantaget). Så träningsvärken lät inte vänta på sig – den infann sig redan på eftermiddagen! Så sedan i torsdags har det varit träningspaus men imorrn bitti är det dags igen! Och det är ju lite galet – men jag längtar!

Tredje gången gillt!

När klockan ringde (eller snarare när mobilen plingade), klockan 5.20 imorse drabbades jag av en väldigt stark lust att ligga kvar. Fredagstrött kanske, eller kroppen nu vid tredje gången, väl medveten om vad som väntade. Jag löste det hela genom att inte känna efter mer, studsa upp ur sängen, full fart framåt, energismoothie, på med träningskläder, jogga till bilen och trampa gasen i botten (eller, nja, jag håller mej ganska lugn såhär dags). Sen väntar nästa prövning, att lämna den härligt sköna bilvärmen, för en kylslagen idrottsplats… men jag lyckas!

Idag har vi en ny ”fröken”‘ Elisabeth, som kör en lite annorlunda pass jämfört med Isa. Här ligger fokus mer på funktionella övningar där statiska varvas med balans och mer pulshöjande utmaningar som höga jämfota hopp i sidled. Det här är betydligt mer välbekanta övningar för mej som tränat mycket CX och andra funktionella pass på gymet. Jag gillar det! Dessutom är det en bra balans mot de andra passen. Idag har jag chansen att sträcka ut musklerna mer, att utmana mej själv mer när jag inte behöver fokusera på att lära mej tekniken lika mycket. Så det blir svettigt idag också!

Aj!

Det var nästan dubbelt så jobbigt idag. Kroppen var tröttare, musklerna visste vad som skulle komma och sa ifrån mer. Vädret var riktigt ruggigt med blåst och regn, men det märkliga är att man glömmer bort det så fort man kör igång. Jag blir påmind vid sista övningen, en galen magövning i par, där man ligger med höfterna parallellt och håller i varandras händer för att sedan lyfta rumpa och höft för att
komma åt nedre magmusklerna. Löparbanan är blöt och kall och jag hamnar mitt i en vattenpöl. Känner hur jackan och mössan liksom suger upp allt det kalla vattnet och sprider ut det över min rygg. Myyyyyys…

Nollgradigt och regn

Om jag har nån träningsvärk?? Hahaha! Försöker känna efter om det finns någon muskel som inte gör lite mindre ont än nån annan men kommer fram till att det är ganska jämna plågor. Fast lite njuter jag förstås, träningsvärk är liksom kvittot på att jag gjort nåt bra! Så jag inleder även denna dag med träning eftersom rörelse är ett bra bot mot stela muskler! Favvopasset Funktionell förälder med Skrutt 1 år, som verkar gilla gymet lika mycket som jag. Allas små sötnosar håller sig stilla alternativt sover under passet. Mitt lilla vilda barn försöker lyfta en hantel, sno de andra kidsens leksaker, tömma min vattenflaska- och så favoriten; spegla sig i träningssalens jättespegel. I bilen hem somnar hon på två minuter.

”Vi tränar i alla väder” står det på Morgonpiggas hemsida, och i morrn utlovas noll grader, regn och blåst. Innebär alltså att man måste träna extra hårt för att hålla sig varm. Inser också att det behövs lite mer kläder än sist, att bli genomblöt av svett och kallt regn är sådär… Men som den positiva människa jag är investerade jag i ett par barnsligt fina gummistövlar idag och genast känns regn helt okej! Så nu kan jag ha dom på mej på väg till och från träningen!

Morgonpigga gaseller och jobbiga björnar

Hade sett fram emot att se solen gå upp klockan 5.59 i morse men istället möttes jag av ett strilande regn när jag öppnade dörren. Men det var varmare än jag trott och med lite god vilja kunde nog det blöta i ansiktet beskrivas som ett ”lätt sommarregn”. Och såna gillar jag.

På Björknäs IP möts jag av både nykomlingar, lite avvaktande precis som jag, och veteraner, som snabbt och lätt som gaseller börjar uppvärmningsspringa. Eftersom jag aldrig gillat löpträning har jag ingen gasellform i mitt löpsteg, men det går bättre än jag förväntat mej. Efter två varv runt banan (2×400 m) och lite rörelseträning för lederna vär jag lagom uppvärmd – och sen sätter Drill Instructor Isa igång att plåga oss!

Gamla hederliga jumping jacks varvas med stafetthopp, parövningar där vi körde balans och benstyrka, armhävningar och mage – och så det som håller på att ta knäcken på mej – BJÖRNGÅNG. Har ni inte redan provat själva så fattar ni säkert vad det går ut på – att gå på alla fyra. Jag är väldigt glad över mina nyinköpta handskar när jag allt annat än graciöst tar mej hundra meter framåt på den regnvåta löparbanan. Konstaterar även att min ettåring är betydligt bättre på det här än jag. Hon björngår utan problem och lyckas dessutom bjuda på ett flin samtidigt. Jag är inte riktigt där än…

DI Isa får snabbt in en gruppkänsla där vi alla hjälps åt att heja på och pusha varandra. Vi som är nybörjare får nog lite extra hejarop!

Tempot är högt, ”inga kaffepauser” gastar Isa glatt! Och jag känner att jag triggas att ta i lite extra. Det är sjukt jobbigt men samtidigt galet kul!! När timmen är slut och det river i halsen, hjärtat pumpar och kroppen känns helt slut, kommer den där grymma endorfinkicken! ”Vi ses på onsdag”, ropar vi åt varandra när vi lämnar IP:n.